4 veckor av kärlek mellan både tvåbeningar och fyrbeningar
När valparna är fyra veckor som de är nu händer något magiskt. De blir mycket mer nyfikna på omvärlden. De påbörjar sin socialiseringsperiod och får träffa andra människor än familjen, dock i lagom dos.
Våra små guldklimpar har denna vecka börjat äta uppblött hundfoder och de har också varit ute för första gången. Den riktiga maten var fantastiskt god om ni frågar Stevie och Aki som valparna kommer att heta.
Under helgen har deras blivande ägare kommit och hälsat på. Superroligt för alla inblandade.
Tre veckor igår och nu börjar det bli fart på de små juvelerna. De har fått pröva att vara lite utanför lådan och förstått att det är en spännande värld som väntar där ute. De är har även börjat busa med varandra och reagerar med svansviftningar när vi tvåbeningar närmar oss.
Vi ser redan två olika personligheter i dessa två valpar. En kille som är mer bestämd och vill gå sin egen väg. Han uttrycker ljudligt vad som är bra och mindre bra. Lilltjejen är ännu så länge mer försiktig och söker sin mamma ofta. Hon älskar att ligga nära och mysa.
Valparna har nu fått sina kennelnamn och är registrerade hos SKK. Vi har fortsatt på vårt STARWARS-tema och denna gång passade det bra att välja tvillingarna Solos namn.
Zeldaville Cheerful Jacen
Zeldavile Charming Jaina
Nu har det gått dryga veckan sedan våra små juveler tittade ut. De äter och sover mest hela dagarna men blir mer och mer rörliga för varje dag. De blir tjockare och tjockare och ser ut som små griseknoar med sina små ballongmagar. Vi väntar ivrigt på att ögonen ska öppnas men det dröjer nog några dagar till. Zelda är piggare än vad hon varit efter tidigare valpningar. Vi tror att hon tycker det är skönt att det bara är två.
Sista veckan före beräknad valpning är det bra att tempa tiken för när tempnedgången kommer så är förarbetet igång. Det kan ta upp till ett dygn innan valparna tittar ut efter denna temperatursänkning. Torsdag morgon den 29/12 kom de efterlängtade tecknen. En Zelda utan matlust. En Zelda som bäddar lite här och där och en Zelda med lägre temperatur. Dags att låta Devil åka på semester och ladda för en lång natt.
Under kvällen var Zelda orolig, kunde inte komma till ro utan vandrade och bäddade. Vid halv 8-8 började värkarna komma och man märkte att hon påverkades av smärtan. Vid 23.30 gick vattnet och 20 min därefter tittade en svart hane ut. Cirka 30 min senare kom det ännu en liten juvel. En svart tik. Fram till nu en lugn valpning där vi och Zelda hade kontroll på läget. Helt fantastiskt eftersom det var första gången vi fixade valpningen själva jag och Mattias.
Dock infann sig inte det lugn som brukar bli efter att den sista valpen kommit ut. Zelda fortsatte att ha ganska kraftiga och täta värkar. Vi försökte allt för att hjälpa henne att få ut det som ville ut. Vi insåg att antingen är det en till valp eller efterbörden med hinnor och moderkaka. Efter två timmars kämpande från vår och Zeldas sida utan att få ut någonting kände vi att det var dags att ringa veterinären. Klockan var då 02.30!! Ut och gå var ordern samt att tvätta händer och använda glidslem för att känna efter vad som kan vara kvar i magen. När vi varit ute drog värkarna igång igen och jag och Zelda hjälptes åt att dra ut det som störde henne. Det visade sig vara hinnor m m och när vi väl fått ut det så blev Zelda lugnare.
Dock inte så lugn som hon brukar efter valpning så vi ringde Vettris 5 min bort när de öppnade. Vi fick komma på en gång och fick ta en röntgenbild. Tack och lov var det ingen valp kvar i magen. Zelda som för första gången gnällt och skrikit i bilen för att hon fick lämna valparna kastade sig ner i valplådan väl hemma igen. Och då infann sig lugnet och hela familjen kunde pusta ut.
Alla tecken har tytt på att Zelda är dräktig. Illamående, liten växande mage, genomskinliga flytningar m m och nu är vi helt säkra! Det finns små bebisar i Zeldas mage. Valpisarna är planerade till Nyårsafton. En mysig tid väntar!
8 veckor går så fort och denna kull har verkligen prövat oss då valparna varit väldigt energifyllda, modiga och nyfikna. Vi har haft fullt upp kan man säga så det är med blandade känslor man säger hejdå till denna lilla flock. Tacksamma över att de kommer till fantastiska familjer inte så långt bort från oss. Vi önskar valpar och valpägare lycka till med sina nya liv!
Eftersom vi precis har flyttat har vi inte hunnit göra hundgård eller liknande men valpar måste man träna så de blir rumsrena så sagt och gjort fixade vi en liten hage på gården. Vid 5 veckor började vi ta ut dem efter mat och efter sovstund och oj vad duktiga shibavalpar är. De både kissar och bajsar utomhus.
Jag vet ingenting som utvecklas så fort som en hundvalp. Från att vara helt försvarslösa små korvar till att bli små minihundar. Valparna är otroligt sociala, orädda och busiga. De har som tur är en mamma som är bra på att uppfostra och en hanhund som älskar att busa med dem.
Denna vår andra kull har på många olika sätt varit lättare än den första. Kanske för att vi är tryggare i situationen men framförallt att alla tre valparna ökat så stadigt i vikt hela tiden. Zelda är en supermamma som tar hand om de små och städar och städar efter dem.
Natten till fredag den 10 december fick Zelda värkar och valpningen var igång. Först kom en liten black and tan tjej och sedan tog det lite tid. Det var nämligen killen som visade sig vara lite större som skulle tryckas ut men efter två timmars jobb av en duktig Zelda så kom han äntligen. Sen dröjde det inte länge förrän lilla Röd också tittade ut. Sån lycka!
Nu kan vi börja tro på att det växer små valpisar i Zeldas mage. Drygt 6 veckor efter parning och magen har vuxit rejält. Hon hulkar en del nattetid så vi får börja med att ge lite vitt bröd vid sänggående som kan hjälpa henne med uppstötningarna. För övrigt är det en rätt så pigg dam som trivs med tillvaron. För enda gången i sitt liv så får hon bestämma längden på promenaderna och är mycket nöjd med det. Vi beräknar att det valpas här runt 8-10 december. Så spännande!
Finaste Shiro (SE31264/2018 Rollick's Yummy Yamani) som är pappa till vår Devil har bott hos oss några dagar. Zelda blev kär direkt men Shiro han var snäll och uppvaktande men idag på morgonen var det dags. En parning med hängning. Så himla nöjda hundar efteråt och vi tvåbeningar kan se framemot en spännande tid. Kanske om vi har tur så...
Zeldavilles Brave Obi som numera har namnet Teemo har i helgen varit med sin matte och husse på hundutställning i Norrköping. Som uppfödare är det verkligen fantastiskt roligt när valpköpare väljer att ställa ut och vi får glädjas över fina resultat tillsammans. Finaste lilla charmtrollet blev tilldelad ett HP samt BIR valp. HP betyder hederspris...
Som vi har väntat på de första fosterrörelserna i magen på Zelda. Äntligen fick vi beviset som vi längtat efter att det finns någon/några därinne som rumlar och far runt. Nu får dagarna gå fort de här sista veckorna. Vi längtar efter Zeldas och vår julklapp.
Redan för ett halvår sedan bestämde vi oss för att försöka para Zelda ännu en gång. Genom facebookgruppen "Shiba in Sweden" dök vi på ett par som var oerhört intresserade av hundar i allmänhet och shiban i synnerhet. Vi hittade gemensamma intresseområden och vi följde varandras hundar i olika kurser och tävlingar. Det visade sig att detta par ägde en shibahanne som heter Jhin och som visade sig ha alla de egenskaper som man vill att en shiba ska ha samt ett utseende som matchar Zelda. Jhin var dessutom både röntgad och utställd med fina resultat. Vi var bara tvungna att fråga om de ville låna ut sin fina hanne till parning någon gång i början på oktober.
De sa ja och i söndags bar vägarna ner till Tranås och Solviken för att bo på vandrarhem några dagar så att hundarna skulle få tid att bekanta sig med varandra. Jhin och Zelda fattade tycke för varandra direkt Man kan nog säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Några spännande dagar följde men Zelda och Jhin lyckades inte få till det. Idag sista dagen före hemfärd när vi var beredda på att ge upp kom vi på att vi kanske skulle pröva en ny miljö. Sagt och gjort och tro det eller ej. Det sa bara pang så hade vi en hängning på vardagsrumsgolvet hemma hos Jhins husse och matte. Både vi och hundarna var alldeles lyckliga efteråt. Nu håller vi tummar och tår och hoppas hoppas att denna parning leder fram till små goa shibavalpar i december.